2011-06-07

Debattartikel i DN om lånecyklar

Nätverket har tillsammans med oppositionspolitiker och Cykelfrämjandet skrivit debattartikeln ”Ge oss lånecyklar som fungerar i hela länet”, som publiceras i Dagens Nyheter idag.

/JT

2011-04-29

På bakhjulet mot framtiden

Idag blev vi 50 Solnacyklister i nätverket. Till det kommer andra deltagare som inte är ute och cyklar - i Solna i alla fall. Fortsatt trevlig cykelvår!

/JT

2011-04-27

Lokaltidningen skriver om Krutbanan

Lokaltidningen Mitt i skriver om nätverkets idéer om en cykelväg på Krutbanan denna vecka. Se här (sidan 6).

/JT

2011-04-20

Kostnad för att bygga cykelväg

  • Asfalt på befintlig grusad led 50 000 kr/km
  • Ny asfalterad led på banvall i gott skick 120 000 kr/km
  • Ny asfalterad led på banvall i sämre skick 200 000 kr/km
  • Ny asfalterad led ovanpå värmekulvert 150 000 kr/km
  • Avskild cykelbana genom utnyttjande av del av befintlig vägbredd (fräsning + skyltning/målning) 20 000 kr/km
  • Ny asfalterad cykelbana på naturmark 1 200 000 kr/km
  • Ny cykelbana (stenmjöl) på stig som breddas till cykelväg 200 000 kr/km
  • Asfalt på smal mötesplatsväg + skyltning 70 000 kr/km
  • Stenmjöl på befintlig kanalbank 30 000 kr/km
  • Enbart skyltning 5 000 kr/km


Krutbanan är ca 2,1 km och sannolikt i "sämre skick" (den behöver visst grundarbete) och skulle därmed kosta ca 420.000 kr att färdigställa. Skyltningen går på ytterligare ca 10.500 kr. Till detta tillkommer tillfarter från Ursvik, från Överjärva gård och sista biten under nya Kymlingelänken.



/JT

2011-04-18

Enkät om cykelmiljön

Rådet för Oskyddade trafikanter genomför en enkät som ska ligga till grund för en "insiktsutbildning" för tjänstemän och politiker så de får insikt i hur barn, cyklister, funktionshindrade och äldre upplever sin situation ute i trafiken.

Fyll i enkäten här.

/MP

2011-04-16

Krutbanan

"Svårt cykla över kommungränsen", Mitt i Solna, april 2011

Informationsblad om idén med Krutbanan.

Stockholm stad utreder nu möjligheterna att förbättra cykelpassager mellan Solna, Sundbyberg och Stockholm/Kista över Järvafältet. Potentialen är stor eftersom en bra cykelväg kan innebära att de som bor i Agnesberg, Bagartorp, Järvastaden, Nya Ulriksdal och Ursvik faktiskt då skulle kunna cykla till arbetsplatser i Kista snabbare än den tid det tar att köra bil dit. Det ryktas om att delar av den politiska koalitionen som styr Sundbyberg sätter sig på tvären mot några som helst cykelvägar i Nationalparken, vilket är besynnerligt med tanke på den enorma potentialen till verkligt bra cykelpendling. De flesta är annars väldigt, väldigt positiva, däribland Naturskyddsföreningens cykelgrupp i Stockholm - rimligen på grund av de enorma miljövinster som ligger i vågskålen. Nätverket Solnacyklisters förslag om att använda sig av den gamla militära banvallen gör dessutom att ingreppet i naturen blir minimal eftersom marken redan är röjd och exploaterad som det är.

Jag frågar mig i mitt stilla sinne hur man resonerar om man tycker att en 2 km lång cykelväg på en redan exploaterad banvall ekonomiskt eller ekologiskt är en dålig idé om man samtidigt tycker det är utmärkt att lägga 25-30 miljarder på att bygga Förbifart Stockholm över/under Mälaren och Mälaröarna.

/JT

2011-04-15

Effektiva transporter

Urbanisma säger effektivisera.

Om man dessutom kombinerar kollektivtrafiken med cykel och bilpool så käkar man i princip kaka så det sprutar ur öronen, medan man har kakan kvar.

/JT

Ulla Hamilton är tyvärr inte ute och cyklar

Emilia Hagber skrev igår i SvD om parkeringsplatser i Stockholm ("Fel satsa på fler p-platser"). Ulla Hamilton svarar idag ("Vi vinner inget på att ställa trafikslag mot varandra"). Hamilton skriver:
"Miljöpartiet i Stockholms stads gruppledare Emilia Hagberg målar i en debattartikel publicerad på Brännpunkt (14/4) upp en konflikt där det ingen finns"
För att hävda att det inte föreligger en konflikt mellan inte minst bilister och cyklister/gående kan man omöjligen ha använt cykeln för att transportera sig i Stockholms innerstad - överhuvudtaget? Eller så har man gjort det, men har en syn på cykeln/bilen lite som på mannen/kvinnan på 1800-talet - alltså att den ena har en självskriven plats i det offentliga rummet och ekonomin, medan den andra är dömd till en mer undanskymd, ej ekonomisk tillvaro med mer betoning på rekreation i hemmets omedelbara närhet. Ulla Hamilton är med den synen på cykeln i sällskap med en snabbt krympande majoritet av befolkningen, cykeln upplever en renässans och alltfler inser att reformer kring parkeringar är betydligt effektivare verktyg mot trängsel än både biltullar och förbifarter (även om jag inte är direkt motståndare till endera av dem).

Som Percy Nilegård sa; "dra ur fetvadden ur öronen så ska jag berätta vad som hänt efter finska vinterkriget".

/JT

2011-04-13

Lånecyklar är förträffliga

Jag ska på ett möte i Frihamnen. SL föreslår att jag tar tunnelbanan från Bergshamra till Tekniska högskolan och där byter till buss 72 till Lindarängsvägen. Resan tar 27-30 minuter.

Ett annat alternativ, som borde föreslås på SL:s eminenta onlinetjänst, är att åka till Stadion och där hoppa på en lånecykel och cykla de ca två kilometrarna till Frihamnen. Tunnelbanan tar 7 minuter och cykelturen (enligt Hitta.se) 6-7 minuter. 15 minuter inklusive spring mellan tunnelbana och cykel. Då får man cykla på gång- och cykelvägen i mitten av Valhallavägens mindre trafikerade delar och njuta av vackra byggnader, och korsa Gärdet en tidig morgon.

/JT

2011-04-08

Att cykla är att visa hänsyn

Under en cykeltur inne i huvudstaden idag blir jag på Odengatan västerut straxt efter Odenplan hetsigt och snabbt omkörd av en svart Audi som 10 meter framför mig stannar på cykelfältet (dubbelparkerar) och trycker igång nödblinkers. Föraren sitter kvar i bilen. Jag stannar och knackar på rutan varpå det inte dröjer många sekunder innan personen i bilen slänger upp dörren och med en attityd som inte anstår hans ålder med hög röst börjar hetsa och upprepade gånger fråga "vad vill du". Jag påtalar att han står på cykelbanan varpå jag i aggressiv ton får höra att bilisten "hatar cyklister" och att "ni borde lära er att visa hänsyn". När jag med ett leende på läpparna påpekar det ironiska i att parkera på en cykelbana och mana cyklister att visa hänsyn vill bilisten ge mig hans bilnyckel för att parkera hans bil på ett bättre ställe eftersom parkeringsplatserna precis där han vill stanna är upptagna. "Hamna inte i dispyt med en idiot, de drar ner dig till sin nivå och vinner på erfarenhet" tänker jag, replikerar "inte riktigt mitt problem" och cyklar därifrån.

Grejen är ju bara den att det blir mitt problem. De som "hatar cyklister" för att de "inte visar hänsyn" kanske ska börja med att kontrollera sina premisser?

/JT

Antanas Mockus

En journalist med tillhörande filmteam cyklar ikapp den colombianska politikern Antanus Mockus på väg till sin dåvarande arbetsplats, Bogotas universitet.

Journlisten: "Varför cyklar ni till universitetet?"

Mockus: "För att bevara min integritet och identitet"

Svenska politiker har en del att leva upp till.

/JT

2011-04-03

När var du på klassresa sist?

När man idag ser på den varma relationen till cykeln i Holland och Danmark och jämför med Sverige gör många ofta misstaget att helt och fullt förklara skillnaden med kuperad terräng och väderlek. Även om dessa parametrar givetvis är en del av förklaringen är det långtifrån hela. Vore det så skulle stora delar av norra Tyskland ha en cykelkultur likt den i Holland och Danmark, men den tyska relationen till cykeln liknar mycket den svenska. Martin Emanuel, forskare inom teknik- och vetenskapshistoria på KTH, som forskar kring just synen på cykeln och cykelns förutsättningar pekar på historisk forskning som visar att cykeln i Tyskland under 1900-talets första hälft blev föremål för klasspänning, medan den holländska cykellobbyn lyckades etablera cykeln som en klassamlande symbol. En förklaring till dagens skillander länder emellan står troligen att finna i befolkningens syn på, och behov att manifestera, klasstillhörighet. Samtidigt som bilen blev den ultimata medelklassmarkören i Tyskland och Sverige ett par decennier efter andra världskriget blev den det inte i samma utsträckning i Holland och Danmark. Detta påverkade stadsplaneringen väldigt under denna tid, och samtidigt som man i Sverige då uttryckligen hävdade att cykeln var ett överspelat kapitel som transportmedel fortsatte man i Holland och Danmark att ta hänsyn till den i stadsplaneringen. En personlig erfarenhet av detta är att svenskar och amerikaner utan någon stark relation till cykeln när de ställs inför cykelkulturen i Holland och Danmark ofta fascineras mer av att socialt välmående personer i dräkt/kostym cyklar till arbetsplatsen i finansdistriktet än hur många som faktiskt cyklar. "Logiken" lyder alltså att den som har råd att åka bil borde gör det. Den socialt välanpassade och köpstarke västerlänningen som väljer att cykla är därmed en anomali som inte förtjänar någon hänsyn i vidare mening. Behöver det verkligen vara så?

Som ekonom kan jag konstatera att mycket av världens tankar och kunskaper kring ämnet bygger på mer eller mindre väl utvecklade teorier om ”rational choise”, alltså att människan agerar rationellt utifrån sin förkunskap. Hur ska man i detta avseende tolka att den breda medelklassen under 50-60 år valt att bygga sönder sina städer med trafikleder, parkeringshus och köplador, stillasittande bakom ratten blir fetare och sjukare – och betala 30-50 kr per mil i sina bilar när man tyst kan färdas på en cykel och samtidigt må bättre för någon krona milen? Svaret är givetvis att det krävs en annan teori för att förklara det hela. Väljer man att kalla den ”theory of the convenient creature”eller mer uppriktiga ”the couch potato theory” låter jag vara osagt. Frågan är kanske inte ens ekonomisk, utan filosofisk. Hur kan vi under vissa tider, i vissa delar av vårt liv, på allvar hävda att vi behöver en elektrisk pennvässare eller konservöppnare, för att kort därefter åka på semester och bestiga Kebnekajse eller backpacka i Kambodja?

Inte för att det inte är dags av rent kulturella skäl att sluta krama bilen som klassmarkör, det är också hög tid för den rationella människan att kliva fram och inse att vi alla, som individer såväl som kollektiv, blir rikare och socialt mer välmående om vi cyklar mer och kör bil mindre. Den snabbaste klassresan (uppåt) börjar i cykelsadeln.

/JT

2011-04-01

Cykelfrämjandet Stockholms årsmöte 2011

Cykelfrämjandet Stockholms årsmöte 2011 ägde tum 31/3

Gezellig oma fiets!

Jag lyckades fånga en riktigt klassisk holländsk "oma fiets" på bild på väg hem från ResSmart igår. Till och med väskorna känns genuint holländska.

/JT

Herzlich willkommen aus Schweden Paula!

Herzlich willkommen aus Schweden Paula! I enlighet med god sed är hon avbildad i en soffa.


/JT

Prisa den goda journalistiken

"Haralds Ullman skyfflar skit i en fläkt" (Dagens Media, 2011-03-31)

Prisa journalistiken. Den som liksom vetenskapen inte ägnar sig åt att leta tills den hittar något som kan bekräfta fördomar eller lösryckta misstankar - utan fortsätter gräva tills en något sånär korrekt bild av verkligheten kan återges. Den goda journalistiken tar inte hänsyn till om det är mediets grundare eller dennes bekant som tipsar om nyheter, den strävar efter att återge en sanningsenlig berättelse helt oavsett. Tack.

/JT


Culture of fear

Vad varje svensk stadsplanerare, politiker, bilist och cykelfantast borde se.



2011-03-30

Stockholms politiker behöver hålla takten

Låt oss, som det av entusiaster drivna nätverk vi trots allt är, lämna byråkrati och en konfliktfylld reklambransch för ett ögonblick. Låt oss lyfta blicken och se på vår stad ur cyklistens perspektiv. Varför undrar kanske någon. För att cykeln är det mest energieffektiva transportmedel som finns. Cykeln är är tyst, billig, tar lite plats, har väldigt lite miljöpåverkan - och dessutom har nyttjandet av den positiva hälsoeffekter. Punkt.

Cykeln är kanske inte lösningen på framtidens utmaningar vad gäller transporter i storstäder, men till skillnad från massbilismen är cykeln i alla fall en del av den. Liksom bilar uppfyller inte cyklar sin fulla kapacitet helt på egen hand. En förutsättning för massbilism är gränslöst stora investeringar i infrastruktur och tjänster som vi idag tar för givna, och vars värden vi idag tillskriver bilen. Om det inte fanns bensinmackar, tunnlar eller om alla gator i hela stan kunde användas som parkeringsplatser vore inte massbilismen möjlig. Grunden för ett transportslags förträfflighet läggs då vi planerar och utformar den stad vi bor i. Om cykelrummet är ett gammalt skyddsrum längst in, längst ner i källaren - genom tre dörrar och uppför en trappa är det osmidigt att förvara cykeln stöldsäkert. Då köper man inte en stöldbegärlig (bra) cykel. En dålig cykel är ofta tungtrampad. Du blir svettig. Det finns inget omklädningsrum med dusch på ditt arbete. Kort sagt - vårt samhälle är inte gjort för cyklister. Nätverket Solnacyklister är grundat av folk som tycker att det borde vara det.

Således, frågan om vilket företag som ska leverera lånecyklar i Solna är kanske i grunden felaktigt ställd. Sätter man cykeln först när vi planerar samhället blir det ofrånkomligt en lika prioriterad och viktig kollektiv resurs som bussar, pendeltåg och tunnelbanor. Frågan är då varför de ska underkastas en besynnerlig form av byteshandel med reklamskyltar. Länstrafiken köper inte bussar mot att Volvo får en flygel av akutsjukhuset som lager för sin lastbilsfabrik. Kanske är samhället moget att länstrafiken, kommunerna, politiker och stadsplanerare tar cykeln på allvar och börjar formulera problem med cyklisten som utgångspunkt istället för bilisten, byråkraten - eller mediabolaget. Kanske är Stockholms kommuner redo att sätta sig ner och fundera om man inte skulle samordna sina intressen och skaffa sig ett komplett cykelsystem helt på egen hand - utan inblandning av reklambolag - för medborgares och cyklisternas bästa? Det skulle rent logiskt inte kosta mer än dagens lånecykelsystem - och vill man finansiera dem med reklam är jag övertygad om att det finns reklambolag som är villiga att köpa reklamutrymme på cyklar, på cykelstationer - eller på andra platser i samhället. Den stora frågan är inte vem som ska betala, utan vem som ska hålla i taktpinnen. Ur perspektivet lånecyklar är det dags att politikerna fattar den nu.

/JT

2011-03-29

Ryktet om nätverkets roll som inhyrd PR-firma är "dramatiskt överdrivna"

Ryktet om nätverkets roll som inhyrd PR-firma är dramatiskt överdrivna. Nätverket Solnacyklister är ett ideellt och informellt nätverk startat av cykelentusiaster i Solna, för cyklister i Solna. Frågan om lånecyklar har kommit att drivas av mig, Joakim Thulin, som skrivit på ett av Sveriges största cykelforum i 5-6 år, varit engagerad i föreningen "Nationalstadsparkens cykelkamraters" arbete med en mountainbikespår på Järvafältet, sedan tre år är engagerad i Stockholms bilpool vari jag byggt upp ett brett nätverk med länstrafiken i mellansverige, tekniska byggkonsulter, bilpooler och tjänstemän inom offentlig förvaltning. Jag kandiderar till Cykelfrämjandet Stockholms styrelse och inledde mitt arbete inom ramen för nätverket Solnacyklister med en idé om en cykelväg på krutbanans gamla banvall över Järvafältet mellan Solna och Kista. Min gamla bekant Anders Ekegren har inte misstänkt att jag haft baktankar då jag under 2009 och 2010 kontaktat honom om trafiksituationen för gående och cyklister i Bergshamra, och krävt fartbegränsande insatser. Att företrädare för Trafikverket, Stockholms tekniska förvaltning, lokaltrafiken i mellansverige, de kommersiella bilpoolerna, Swedavia (Luftfartsverket), diverse trafikkonsulter, Stockholms parkering, Naturskyddsföreningen med flera bjudit in mig till Workshops och seminarier kring teman som kretsar kring smartare transporter, stadsbyggnad, bilpooler och cyklism talar rimligen sitt tydliga språk. Det har vid ett tillfälle talats löst om att erbjuda mig ett konsultuppdrag, nämligen att hjälpa Swedavia få ner utsläppen på Arlanda genom att driva ett projekt för att få personalen att cykelpendla mellan Märsta och flygplatsen. Att jag bjuds in till ResSmarts konferens i Stockholm i övermorgon beror rimligen på mitt genuina engagemang för just syftet - smartare resor med trojkan bilpool, cykel och kollektivtrafik framför massbilismen. 

Samtidigt som det känns ganska sorgligt att det för lokalpolitiker och journalister är så förbaskat otänkbart att det finns entusiaster som är villiga att engagera sig utan ekonomisk ersättning finns det faktiskt förmildrande omständighet. Det fösta JC Decaux gjorde när de fick nys om nätverkets pressmeddelande var nämligen att anlita den ökände PR-konsulten Harald Ullman, som sedan försökt kartlägga mig inför en smutskastningskampanj riktad mot mig och nätverket. Cyklister där ute får ursäkta mig, men att jag är motvillig med uppgifter om min person har mer att göra med att den som frågar är en en PR-konsult med uppdrag att smutskasta mig än att jag har något att dölja (Haralds anställde, Clara Nordenhök började kartlägga mig 22:a mars). När Cykelfrämjandets valberedning kontaktade mig var jag tillmötesgående och allt annat än hemlig. Detsamma har gällt cykelentusiaster, politiker, tjänstemän... 

Om den politiska ledningen i Solna säger sig ha en ambition att driftsätta ett lånecykelsystem under säsongen 2011 är det väldigt opassande att ständigt vurma för en leverantör, och ännu i slutet av mars inte kontaktat konkurrenten (utan faktiskt vägrat återkomma när de sökt kommunen). Är det inte lite pinsamt att stadens förvaltningschef Anders Offerlind bara några timmar efter att pressmeddelandet gick ut 18:e mars, sent på fredagseftermiddagen, plötsligt får för sig att kontakta konkurrenten och fråga om de kanske skulle vara nyfikna på att leverera ett lånecykelsystem?

Det senaste utspelet från PR-lobbyn kring JC Decaux är en skrivelse på den "oklara" bloggen "Dagens opinion". Bakom skrivelsen står Harald Ullmans bekant Rolf van den Brink (testa googla på deras namn tillsammans) och innehåller för all del inga omedelbara sakfel, men är oseriös eftersom de källor som uppsökts är de som gagnas av att jag utmålas som en köpt konsult, samtidigt som inga försök gjorts för att slå hål på den lögnen trots att det vore ganska enkelt. Skrivelsen är ett tafatt försök att hålla illusionen om mig som betald PR-konsult vid liv utan att behöva ljuga allt för mycket.

Det blåser upp till vad man på engelska kallar för "shit storm". Jag och cykelnätverket har väl tilltagna regnställ. Frågan är - har du?


Joakim Thulin - "JT"

En av initiativtagarna till nätverket Solnacyklister, ansvarig för allt arbete kring lånecyklar, vice ordförande Stockholms bilpool, kandiderar till styrelsen för Cykelfrämjandet och en engagerad och stridbar (sic) debattör kring bland annat cykelfrågor. Önskar du komma i kontakt med mig, kanske för att få källor för att verifiera alla uppgifter i den här texten, är du varmt välkommen att kontakta mig på min e-post joakim.thulin@gmail.com eller telefon 070-4640840. Så länge du vill diskutera cyklar och inte smutskasta mig med lögner är du välkommen hem till mig på en fika i Bergshamra. Hör av dig!


Retrovelopremiär i Solna

En mycket säker källa bekräftar att den första Retrovelon i Solna (kanske också Stockholm) kommer att bli ett faktum under våren. En pigeon blue Paula med beiga däck närmare bestämt. Bländande vacker...



De 60 mm breda Schwalbe Fat frank däcken kommer göra den korta jobbpendlingen på grusväg till en komfortabel dröm för Paulas ägare. God tur!

/JT

2011-03-18

Pressmeddelande

Sveriges företagsvänligaste kommun, Solna, bryter mot lagen om offentlig upphandling, och gynnar enskilda företag vilket nu slår direkt mot medborgarna, och blir föremål för en utredning av Konkurrensverket.

Det politiskt obundna nätverket Solnacyklister skapades 2010 för att sammanföra cyklisters goda idéer med beslutsfattare i syfte att förbättra cykelmiljön i Solna. En av nätverkets mest prioriterade frågor från början var införandet av ett system med lånecyklar - en fråga som glädjande nog visade sig vara politiskt okontroversiell från höger till vänster. Redan vid inledningen av vårt arbete för systemet med lånecyklar väcktes en djup oro i och med en otydlighet från kommunledningen om huruvida Solna skulle ansluta sig till det system som sedan flera år finns i Stockholm eller om man skulle välja att gå en egen väg. För den som sätter sig in i frågan framstår tanke på ett alternativt system lika absurd som att Solna skulle upphandla en lokal operatör för drift av tunnelbana och bussar, och avsluta denna trafik vid kommungränsen där resande får promenera över till grannkommunens tunnelbanestationer och busshållplatser för att där fortsätta sin resa.

Det finns idag två leverantörer av lånecykelsystem i Sverige, en driver lånecykelsystemet i Stockholm och den andra driver ett i Göteborg. Med övrig verksamhet, utomhusreklam på specifika tavlor, busshållplatser och papperskorgar i offentlig miljö finns båda företagen representerade i Stockholmsområdet.

Solnas kommunlednings besvärande nära relation med en av dessa leverantörer, närmare bestämt JC Decaux, har under lång tid inte direkt påverkat Solnaborna eftersom få medborgare bryr sig om utformningen av busskurer och papperskorgar. Indirekt har medborgarna däremot påverkats genom att kommunen genomfört en lång rad för kommunen ofördelaktiga affärer med företaget, genom att i långa avtal upplåta reklamytor väldigt billigt. Avtalen har inte tecknats i enlighet med lagen om offentlig upphandling, och faktum är att flera av affärerna skett utan att ens som hastigast jämföra med en offert från en konkurrent. Sviten med dåliga affärer mellan Solna stad och JC Decaux som inte direkt påverkar medborgarna har dock nått vägs ände. Kommunledningen avser nu ingå avtal om ett lånecykelsystem som inte korresponderar med systemet som finns i Stockholm, som Lidingö stad bestämt sig för att införskaffa (genom ett enkelt hängavtal på Stockholms avtal) – och som sannolikt fler av Solna grannkommuner kommer att skaffa sig. Medborgarna kommer alltså få betala avgift till två system istället för till ett och ett alternativt system kommer inte integreras i SL:s system med Acesskort som det etablerade. Man kommer inte kunna resa över kommungränsen till eller från Solna med endera system eftersom cykeln måste lämnas på den sida där den hämtades. Kommunen har för avsikt att driftsätta systemet till våren, men har inte meddelat om någon upphandling. Faktum är att man inte ens svarar på e-post eller telefon – eller återkommer – då konkurrenterna hör av sig för att få en chans att offerera. Förutom dessa brott mot lagen om offentlig upphandling är det sannolikt så att JC Decaux har för avsikt att låta sin annonsverksamhet subventionera lånecykelsystemet genom att man förlänger kommunens avtal om reklamytor på busskurer och reklamtavlor och som betalning upprättar ett lånecykelsystem. I en liknande olaglig avtalskarusell för några år sedan upplät kommunen reklamytor till företaget värda enorma belopp mot att företaget höll kommunen med papperskorgar. Tack vare att ingen upphandling eller prisjämförelse sker köps papperskorgarna i praktiken in för många gånger deras egentliga värde.

Dessa är skälen att nätverket Solnacyklister i förra veckan initierade en kontakt med Konkurrensverket, till vilka man delgett all dokumentation och uppgifter kring avtal och kommunens mellanhavanden med JC Decaux. Det är sannolikt också skälen till att Anette Eriksson på Konkurrensverket meddelat att man kommer att utreda kommunens verksamhet, bristande upphandlingar och hålla sig uppdaterade på hur och med vilka kommunen tecknar avtal inom detta område framöver.

Företrädare för inte mindre än fem av sju partier i Solna kommunfullmäktige har tydligt och öppet deklarerat att de delar nätverket Solnacyklisters uppfattning i frågan om ett lånecykelsystem i kommunen, och säger sig vara villiga att arbeta för att en bra lösning ska komma till stånd. Någon omedelbar politisk oenighet är det därmed inte att tala om. Problemet ligger snarast i att vänskapsband och otydlighet i frågan härstammar från ledarna för de två övriga partierna, som tillsammans kontrollerar 32 av kommunfullmäktiges 61 mandat.

I engelskan görs en tydlig distinktion mellan å ena sidan ”corporate friendly” (företagsvänlig) och ”market friendly” (marknadsvänlig) å den andra. I en politisk kontext betraktas i allmänhet det förstnämnda som något besvärligt med ett visst mått av korruptionens skimmer över sig, medan det senare representerar ett tillvaratagande av den drivkraft som utgör självaste kärnan i den liberala tanketraditionen – nämligen fri konkurrens. Relationen med JC Decaux visar att kommunen gör sig förtjänt av sin något besynnerliga slogan.


Se också:
"Solnas byteshandel kan vara lagbrott" (Mitt i Sundbyberg, 2007-08-07)