När var du på klassresa sist?

När man idag ser på den varma relationen till cykeln i Holland och Danmark och jämför med Sverige gör många ofta misstaget att helt och fullt förklara skillnaden med kuperad terräng och väderlek. Även om dessa parametrar givetvis är en del av förklaringen är det långtifrån hela. Vore det så skulle stora delar av norra Tyskland ha en cykelkultur likt den i Holland och Danmark, men den tyska relationen till cykeln liknar mycket den svenska. Martin Emanuel, forskare inom teknik- och vetenskapshistoria på KTH, som forskar kring just synen på cykeln och cykelns förutsättningar pekar på historisk forskning som visar att cykeln i Tyskland under 1900-talets första hälft blev föremål för klasspänning, medan den holländska cykellobbyn lyckades etablera cykeln som en klassamlande symbol. En förklaring till dagens skillander länder emellan står troligen att finna i befolkningens syn på, och behov att manifestera, klasstillhörighet. Samtidigt som bilen blev den ultimata medelklassmarkören i Tyskland och Sverige ett par decennier efter andra världskriget blev den det inte i samma utsträckning i Holland och Danmark. Detta påverkade stadsplaneringen väldigt under denna tid, och samtidigt som man i Sverige då uttryckligen hävdade att cykeln var ett överspelat kapitel som transportmedel fortsatte man i Holland och Danmark att ta hänsyn till den i stadsplaneringen. En personlig erfarenhet av detta är att svenskar och amerikaner utan någon stark relation till cykeln när de ställs inför cykelkulturen i Holland och Danmark ofta fascineras mer av att socialt välmående personer i dräkt/kostym cyklar till arbetsplatsen i finansdistriktet än hur många som faktiskt cyklar. "Logiken" lyder alltså att den som har råd att åka bil borde gör det. Den socialt välanpassade och köpstarke västerlänningen som väljer att cykla är därmed en anomali som inte förtjänar någon hänsyn i vidare mening. Behöver det verkligen vara så?

Som ekonom kan jag konstatera att mycket av världens tankar och kunskaper kring ämnet bygger på mer eller mindre väl utvecklade teorier om ”rational choise”, alltså att människan agerar rationellt utifrån sin förkunskap. Hur ska man i detta avseende tolka att den breda medelklassen under 50-60 år valt att bygga sönder sina städer med trafikleder, parkeringshus och köplador, stillasittande bakom ratten blir fetare och sjukare – och betala 30-50 kr per mil i sina bilar när man tyst kan färdas på en cykel och samtidigt må bättre för någon krona milen? Svaret är givetvis att det krävs en annan teori för att förklara det hela. Väljer man att kalla den ”theory of the convenient creature”eller mer uppriktiga ”the couch potato theory” låter jag vara osagt. Frågan är kanske inte ens ekonomisk, utan filosofisk. Hur kan vi under vissa tider, i vissa delar av vårt liv, på allvar hävda att vi behöver en elektrisk pennvässare eller konservöppnare, för att kort därefter åka på semester och bestiga Kebnekajse eller backpacka i Kambodja?

Inte för att det inte är dags av rent kulturella skäl att sluta krama bilen som klassmarkör, det är också hög tid för den rationella människan att kliva fram och inse att vi alla, som individer såväl som kollektiv, blir rikare och socialt mer välmående om vi cyklar mer och kör bil mindre. Den snabbaste klassresan (uppåt) börjar i cykelsadeln.

/JT